På den senaste tiden har jag spenderat majoriteten av min lediga tid framför min dator. Men det som visats på skärmen har varken varit serier, bloggar eller resultatet av att ha slösurfat på internet i ett antal timmar. Det som har visats på min datorskärm när jag har haft tid över har varit dokumentärer.
Jag har tittat på mängder av dokumentärer sedan i somras, när jag bestämde mig för att jag skulle bli mer allmänbildad. För att uppnå mitt mål bestämde jag mig för att se på dokumentärer, läsa nyheterna och lyssna på bildande podcasts. Problemet var att jag kontinuerligt läste nyheterna i ungefär fyra veckor, tills jag varken hann eller hade orken till att läsa tidningen varje morgon. Att lyssna på lärorika podcasts var kanske en bra idé i teorin, men i praktiken fungerade det inte riktigt då det finns ett stort urval av humoristiska podcasts att lyssna på istället. Dokumentärer däremot, det var någonting som jag verkligen fastnade för.
Jag ser ungefär 3-5 dokumentärer i veckan, allt ifrån om hur kvinnor och män blir våldtagna i den amerikanska armén och om hur många kvinnor som blir attackerade med frätande syra av sina män till hur det är att leva ett liv som rödhårig.
Varför har dessa filmer blivit en sådan stor del utav mitt liv? Varför fortsätter jag att titta på både känslosamma och hemska eller helt irrelevanta dokumentärer, när jag likaväl hade kunnat ta vara på tiden och göra någonting ”roligt” istället?
Detta är någonting som jag funderat mycket över den senaste tiden. Även om jag inte kommit fram till ett konkret svar, så tror jag ändå att jag funnit kärnan till varför jag anser att dokumentärer är så givande och spännande att se.
I den värld och det samhälle som vi lever i idag så finns det så otroligt mycket orättvisa i form av fattigdom, krig och ojämlikheter i olika skepnader. Detta kan vara någonting som för mig, som lever i ett privilegierat land där maten på bordet är en självklarhet, likt vad min fria skolgång är och där jag har alla möjligheter i världen till att forma min framtid utifrån vad mina ambitioner och drömmar består av är helt främmande då jag antagligen inte kommer få uppleva världens stora orättvisor. Jag behöver aldrig vara rädd för att jag kommer gå hungrig hela dagen därför att jag inte har pengar till mat, då jag vet att jag blir erbjuden gratis lunch i skolmatsalen, varje dag.
Såhär ser det verkligen inte ut överallt på våran orättvisa planet. Det finns svält i massiva omfattningar, där även rent vatten är någonting som är ofantligt ovanligt att ens dricka och därigenom otänkbart att duscha i. Det pågår fruktansvärda krig, där oskyldiga människor som är exakt lika mycket värda som du och jag är får lida av konsekvenserna utav någon annans handlingar. Människor tvingas fly från deras hem, lämna allt de har för att försöka rädda det som finns kvar av familjen pågrund av fruktansvärda krig som vi i västvärlden knappt ägnar mer än en tanke åt. Det uppstår naturkatastrofer så som tsunamis, jordbävningar och stormar som kan förstöra hela städer med hjälp av deras enorma kapacitet. Många av dessa katastrofer har sina rötter i att vi människor hanterar vår planet som om att den skulle klara av vad som helst, vilket enligt bevisen av dessa fruktansvärda katastrofer den uppenbarligen inte gör.
Det finns även andra orättvisor på våran jord som kan beröra den västerländska världen likaväl som andra delar av vår planet. Tanken på bl.a mobbning, psykisk ohälsa och våldtäkter är någonting som får håret på mina armar att resa sig av obehag. Detta är någonting som också måste uppmärksammas i vårt samhälle, då det i många sociala kretsar är någonting absurt och tabubelagt att prata om.
Dokumentärerna får mig att tvingas se världens alla orättvisor. Dokumentärer får mig att gräva i samhällets blodiga sår, som jag knappt ens visste existerade. Dokumentärer får mig att bli emotionellt berörd av andra människors berättelser och lär mig att alla människor har olika förutsättningar i livet, trots att de kan vara förtjänta mycket bättre.
Jag tror att tjusningen jag finner i att se på dessa filmer, är just att inse att många människor är värda ett så mycket bättre liv än vad universum erbjudit dem. Och att det faktiskt kan finnas ett ljus i den långa, mörka tunneln ifall vi människor agerar humant och har viljan till att förändra.
Trots att dessa filmer ibland endast visar berättelsen från ett perspektiv och trots att jag verkligen inte lär mig allt jag behöver veta i livet genom att titta på en en timme lång film så skulle jag rekommendera alla till att antingen titta på en dokumentär, läsa igenom nyheterna eller bara reflektera över världens alla orättvisor nästa gång ni har en stund över. Jag anser att det får oss människor att bli mer uppmärksammade om att alla inte har lika bra livsförhållanden som vi i Sverige har och dessa dokumentärfilmer kan väcka en inre glöd om att vilja förändra och framförallt förbättra.
Filippa Harbom
Foto: Wikimedia
