Dänna paschasa e ett minne från förr i tia, inte ett inlägg i nöken debatt, så ja höppas I tat fö va de e! Å vesst e vässchötska vakkert?
–Nu e de bevisat! Di tjörklie juger!
Ja, va säger en um sönt?
Vi satt runt bort i saln å drack kaffe ur finköppa. De var stat kokekaffe å vi hade döppety te. Bulleskiver å söckerkaka å småbrö. Mä ve bort va en kar söm sulle bli präst, å de va la främst te han söm ola rektades. Han söm talte va en kar söm geck runt på ställa å hjälpte te mä varjehanna skrivinger, å nu va han hos öss. Dätta va förståss för långlia tier sen , å därför kan ja berättat. Utta all döm söm satt runt de gamla salsbort e de bara ja söm lever, å ja e ingen späonge precis!
Han som sulle bli präst känte sej änna kallater te å säga nöket, så han fråggte försektit:
–Jasså, di tjörklie juger ? Hur….
–Jo, de kan jag tala öm, sa han söm skrev. De e bara å läsa i ängelske bibeln, för där juger döm inte, nej, där står sanninga! Men de vell döm inte låssas åm , di tjörklie. Männ ja har själv sett´at.
Karn så änna löcklier ut. De e inte alla söm får changsen å säga sanninga te e onger mänscha på väg in i lögnaras skara.
–Va står de i dän ängelske bibeln? frågte prästkandidaten försektit. –Jo, svarte karn mä stölter min. I tjörkera i Svärjet så läser di öm Johannes Döparen! – Ja, e de nöt fel mä de? – Män i dän ängelske står sanninga. Där döljer döm´at inte! Där erkänner döm att Johannes va babtist! Ja har själv sett´at för ja kan nöka ängelska. Johannes the Babtist!
Dä ble töst runt bort.
–Happ, fortsatte skrivarn. Så nu vet han dä. Nu får vi la fortsätta mä skrivinga, sa han å sköv kaffeköppen te sia. Han värka änna nöjdes.
Marianne Josephsson
Foto: Emanuel Tilly
