”Jag kunde inte tro mina öron”

En dag när jag satt i köket och pratade med min familj sa min pappa plötsligt: Din faster är tillsammans med en tjej. Jag kunde inte tro mina öron. Är hon, min faster, homosexuell?
Det var något jag aldrig kunde tänka mig. Visst fick faster ha känslor för en tjej men hur kom de fram, hur vågade hon erkänna och varför fick hon känslor för just den tjejen?

Tankarna började snurra inom mig och jag frågade min pappa hur länge han hade vetat det och om någon annan visste. Pappa var den andra som fick veta och det var bara farbror som visste det innan. Inte ens farmor och farfar visste. Det förstår jag idag. Att det var jobbigt att berätta. För visst vill man att sina föräldrar ska gilla den man vill dela sitt liv med?! Att känna den känslan att någon i sin familj tillexempel skulle tycka man var dum, och undra hur man kunde vara tillsammans med en av samma kön.

Min lillebror blev förvånad kommer jag ihåg. Han undrade om man fick vara tillsammans med någon av samma kön. Visst fick man det. Men var det så för några år sedan? Får man vara homosexuell i alla länder?

Så har det inte alltid varit, och så är det fortfarande. Att man inte får vara tillsammans med vem man vill. Det finns lagar på det och man kan få dödsstraff för det. Känslorna kan inte alltid styras. Det är helt korkat tycker jag. Rent ut sagt helt idiotiskt!!

Hade jag varit homosexuell hade jag velat bli bemött på ett trevligt sätt. Jag hade inte velat bli kallad ”äckel” eller något sådant för att jag har känslor för någon med samma kön. Ett ord som ”modigt” eller ”fantastiskt” hade varit extremt mycket bättre för ens självkänsla. Jag skulle vilja göra en undersökning för att se hur många som faktiskt är homosexuella i dagens samhälle. Tror att det skulle bli ett väldigt spännande resultat för svenska folket, då det säkert finns en del folk som inte tror att det finns så många homosexuella.

Om jag hade känslor för en tjej och skulle berätta det för någon i min omgivning skulle jag först berätta för min mamma. Jag känner att det är hon som borde få veta det först. Mamma skulle inte bli arg, det vet jag då vi har en öppen dialog med varandra. Hon skulle vara stolt över att jag ens vågade berätta något sådant då det kan vara extremt jobbigt. Även fast att man själv inte är i just den sitsen att man måste berätta det för sina föräldrar så kan jag ändå känna hur det känns att behöva berätta det. Väldigt jobbigt.

Jag är extremt stolt över de som faktiskt vågar gå ut med att de är homosexuella i dagens samhälle. Om någon, är det just de personerna som ska vara extra nöjda över sig själva!!

Idag har min faster och hennes tjej en stark relation. De är fantastiska båda två. Jag tycker att de är precis som en vanlig familj, bara lite lekfullare;)

Emma Ahlgren
Röselidsskolan

Foto: Gorgon