”Kom och ät” ropar mamma från köksfönstret. Du har kämpat hela dagen med ditt kojprojekt som just har rasat och inte märkt hur vrålhungrig du är.
”Kom och ät” säger din partner när du kommer hem från en jobbig arbetsdag, där inget blivit som du tänkt dig och du är bara så trött.
”Kom och ät” säger din vän som kommit hem och lagat mat till dig när du sjunkit så djupt i sorg, apati och modlöshet att du inte orkar någonting.
”Kom och ät” ropar Jesus när han möter sina lärjungar som gått tillbaka till fisket efter att deras Mästare blivit korsfäst och nu har kämpat hela natten utan att få en enda fisk.
Så vardagligt! Så enkla ord! Skulle inte Jesus – om han varit korsfäst och sedan uppstått igen säga något lite märkvärdigare när han nu visar sig igen? Kom och ät..?!
Lärjungarna var desillusionerade. Vem var han den där Jesus som de lämnat allt för och följt under tre år och så dör han på ett kors!? Ska de gå tillbaka till fisket igen? De har kämpat en hel natt utan att ha fått något trots att de är yrkesfiskare! Trötta, hungriga..
Så ropar någon från stranden; ”Har ni inte fått någon fisk? Kasta ut nätet på högra sidan..”. Och nätet blir så fullt att båten håller på att sjunka! ”Det är Herren” säger Johannes och Petrus – han som gjorde bort sig totalt och förnekade Jesus, kastar sig nu i vattnet för att så snabbt som möjligt komma till Jesus.
Kan det vara så för oss också ibland? Våra drömmar har gått i kras. Spelar det någon roll vad jag gör? Finns det någon Gud som ser mig och bryr sig? Och om han ser mig så gillar han nog inte det han ser.
Vi kämpar på där i vår fiskebåt och ser inte i mörkret han som står där på stranden och väntar på oss. Trötta? Hungriga? Kanske efter gemenskap, upprättelse, förlåtelse, frid, en mening med livet, en visshet om att vara älskad och sedd?
”Kom och ät”, säger han som står där på stranden. ”Jag ser att du har kämpat, att du ibland gått fel och är trött. Slå dig ner och ta emot – helt gratis. Jag vill ge dig vad din själ djupast längtar efter – jag ger dig mig själv. Jag älskar dig – mer än en förälder någonsin kan älska sitt barn, mer än en man och hustru någonsin kan älska varandra och mer än en vän någonsin kan älska en annan vän. Bordet är dukat för dig. Kom och ät!”
Frida Vikström
Diakon i Stora Lundby församling
Foto: Elias Minasi
Johannesevangeliet 21:1-14
Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. 14Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
