Många med mig hade säkert drömmar som små om vad man ville bli, hur man skulle ha det och så vidare. Jag skulle till en början bli frisör eller bonde, inte helt samma sak men lockade tydligen i tidig ålder. Efter att sedan börjat skolan hade jag bestämt mig. Lärare fick det bli, även om jag en period funderade på både bilmekaniker och florist…
Att ha tre barn i lite olika åldrar gör att man får följa många faser på en gång, inte bara utvecklingsmässigt. Jag tänker mer på att följa deras olika drömmar och tankar, som yttras på lite olika sätt och olika länge. Vi har under en ganska lång period följt dottern som ska bli prinsessa när hon blir stor. Inte helt lätt med dessa drömmar då storebror tydligt deklarerar för henne hur tronföljden ser ut och att det i det närmaste är omöjligt för henne att bli prinsessa. Detta har han minsann läst om i skolan, och hört det på nyheterna med. Nästa storebror kan se det ur ett annat perspektiv och tröstar lillasyster med att hon kan få vara familjens prinsessa, vilket lugnar något. Olika drömmar kan också sättas i relation till varandra. Den ene sonen oroar sig för att han inte ska kunna gå på universitetet medan den andre skulle göra vad som helst för att sluta skolan imorgon.
Någonstans tror jag att oavsett hur höga eller låga mål eller hur stora och högt flygande drömmar våra barn har så kommer de nå längst om de känner att vi, och alla andra vuxna tror på dem. Tror att de kan lyckas. Viktigast är det att vi visar det de dagar då det inte alls går bra, försöker hitta en liten detalj som faktiskt är positiv. Hjälp ditt barn att hitta något positivt varje dag och låt de positiva tankarna yttras och inte stanna enbart som en tanke.
Jag tror att varje förälder har en tanke och förhoppning om att hans eller hennes barn ska få lyckas. Min högsta önskan är att alla mina tre barn ska få lyckas i livet. Men jag vet också att lycka kan se olika ut, även att jag och mina barn kanske inte kommer att dela åsikt om vad lyckan kan innebära (mammor vill ju gärna veta bäst…). Vad som är lycka för mig kommer kanske vara något helt annat för mina barn och då hoppas jag att jag den dagen kan acceptera detta och låta dem få vara lyckliga i sin egen lycka.
