Imorgon fredag firar vi Sveriges nationaldag, här i Gråbo såväl som runt om i vårt vackra land. Denna dag som inte haft ett lika självklart firande som vissa andra länder – typ Norge eller USA – men jag upplever det som att för varje år blir det fler och fler som verkligen tar tillfället i akt att glädjas över allt det goda Sverige står för. Inte minst att vi genom åren haft så pass öppna gränser och välkomnat människor från när och fjärran som av olika anledningar vill komma hit och leva här. Det är verkligen något som är värt att fira!
I takt med att främlingsfientliga krafter får alltfler sympatisörer, har jag lagt ner mycket tankekraft på att försöka förstå varför. Jag vill inte påstå att jag sitter inne med alla svar (i så fall skulle jag kunna dela ett Nobelpris med den som löser ungdomsarbetslösheten och skolresultaten…) men jag har ändå ett par teorier:
En stor bov i dramat tror jag är följande tankespöke: det finns en utbredd missuppfattning att antalet jobb i ett land är konstant, vilket innebär att om en (invandrare) får ett jobb, betyder det att en annan (svensk) blir arbetslös. Så är det naturligtvis inte! Vi lever i en föränderlig värld där arbetsmarknaden förändras, vissa jobb försvinner (det var inte så jättelänge sedan man kunde jobba i en CD-skivbutik, eller som maskinskrivare) och en massa nya jobb kommer till (Director of Fun verkar vara ett kul jobb, finns på Minecraft…).
Nästa teori är ännu simplare: Det okända/främmande är skrämmande, vilket gör att det bästa sättet att komma över detta är att helt enkelt att bli vän med det. Vi tycker att vi är så ”normala” och ”lagom” här i Sverige, men i internationella jämförelser är det vi som sticker ut, vi är extremt udda egentligen. Men det är väl härligt! Så jag tycker att du ska ta chansen i all din ”udd-het” att lära känna någon från ett annat land. Jag hade verkligen sett fram emot att Gråbo skulle få ta emot ensamkommande flyktingbarn, eftersom vårt samhälle har så fint samarbete mellan kyrkor, idrottsföreningar, företagslivet osv. Jag hoppas och tror att det kommer att bli så inom kort, även om vi missade chansen just nu.
Jag känner så många människor som på olika strapatsrika vägar kommit till detta land. Ofta med två tomma händer, utan möjlighet att återvända. När jag och min man var nygifta bodde vi i ett område i Gävle som allmänt kallades Gazaremsan, och vi älskade det! Vi lärde känna underbara människor från jordens alla hörn (ja, jag vet att jorden är rund…) och fick ta del av spännande livsöden (och supergod mat!) Den första vintern bodde en nyanländ familj från Irak rakt under oss. De hade aldrig sett snö förut, så gissa hur förvånade de var när vi fick 131 cm snö på två dygn, och vi fick hoppa ut från balkongen för att kunna gräva fram porten! Men de knackade på och bad oss göra om det, så de fick filma och skicka bildbevis till sina släktingar…
Jag har en vän som kom som flykting från Syrien som barn, hon har skrivit nedanstående tänkvärda text:
På temat att vara flykting: nästan alltid känner, tänker och tycker jag att jag är stark, sund och trygg. Ingen rasist eller smygrasistisk person kan såra eller komma åt mig. Jag kan argumentera, ryta ifrån och även låta det rinna av mig. Men då och då i min ensamhet dyker en känsla/tanke upp: men de kanske har rätt, jag hör ju inte hit. Jag har bara flytt hit och krävt utbildning, sjukvård och omvårdnad under mina första 20 år. Tanken är obehaglig och jag tror många flyktingar lever med den ofta och mycket. Jag hör ibland folk försvara sin rätt att leva här: vi bidrar och vi berikar också, säger de. De uttrycker sig ilsket, uppgivet och nästan desperat. Behovet att få höra till, rätten att få sätta sina rötter på den plats man befinner sig är så oerhört stark. Som flykting förlorar man rätt till sin egen existens. Dessa dagar påminns jag rätt ofta om att jag egentligen inte hör hit. Min hudfärg skiljer sig från mina vänners.
Jag älskar Sverige, det är ett fantastiskt land på många sätt. Det är fantastiskt just för att vi på vår nationaldag säger välkommen till nya svenskar. Sverige tillhör alla som bor här – kom med du också och hylla mångfalden på fredag!
Gunilla Lindell
Glad och stolt inflyttad Gråbobo
Ordförande i Kristdemokraterna Lerum
