I början av terminen fick en av mina grupper frågan: Vad lär man sig när man läser skönlitteratur? Det var ingen lätt fråga, visade det sig.
I kursplanen för svenska står det “i undervisningen ska eleverna möta samt få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen … I mötet med olika typer av texter, scenkonst och annat estetiskt berättande ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt språk, den egna identiteten och sin förståelse för omvärlden.”
Varje gång man öppnar en bok får man en möjlighet att möta nya människor och platser. Man kan även få möjlighet resa i tid. Man lär sig att förstå andra människor, andra värderingar som präglar människor i olika delar av världen och i olika tidsperioder. Man inser att livet inte är svart eller vitt, att det finns en massa nyanser därimellan.
Läser man i läroplanen står det om förståelse och medmänsklighet: skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse.
Det är enormt viktigt att ge våra barn och elever de här kunskaperna och förmågorna. Det ingår i vårt vuxenansvar!
Skalman säger något väldigt klokt i en av alla Bamse-tidningar jag läst för mina söner. Det låter ungefär så här: “Hur botar man rädslan för det som är okänt? Genom kunskap!”
Hur får vi då våra barn att förstå vilken kunskapsskatt man kan få ta del av när man läser skönlitterära böcker? Jag tror, precis som Linda Odén, skrivit tidigare på den här sidan. att högläsning är ett bra sätt att stimulera barnens egen läsning, men även föräldrarnas. Det är härligt med en gemensam läsupplevelse. Något man kan stanna upp och diskutera utifrån, innan man fortsätter den spännande läsningen. Har man väl börjat läsa en bra bok, kan man inte sluta. Man vill bara ha mer och mer.
Barnen blir aldrig för stora för högläsning. I höst har vi läst “Drakryttaren” för vår 10-åring. Rekommenderas varmt för alla drak- och äventyrsintresserade tjejer och killar!
Det är inte bara våra barn som behöver lära sig om det som är okänt. Även vi vuxna behöver ständigt fylla på kunskap för att lättare begripa världen omkring oss.
Läste i GP häromveckan att färre män läser skönlitteratur. Min spontana reflektion var att i min barndom la männen i min omedelbara närhet, inte speciellt mycket ledig tid på att sitta och läsa. (Det ägnades nog mer tid till att följa Ingemar Stenmark och Björn Borg på tv)
Idag är skönlitteratur mer tillgänglig än tidigare genom ljudböcker. Jag tror, utan att ha några direkta belägg, att fler får tillgång till det skrivna ordet genom dem. Nu har man möjlighet att lyssna när man tar sig till och från jobbet, när man tränar, lagar mat osv.
Blev nyfiken och gick in på SCB (statens statistiska centralbyrå) för att läsa om bokläsning. Där står bl.a. i statistisk årsbok från 2012 att den regelbundna läsningen har ökat de senaste 25 åren. Det känns verkligen hoppfullt!
SOM-institutet redovisade en Mediebarometer i början av sommaren. där står det, att bokläsningen ligger relativt stabil, en tredjedel av befolkningen läser böcker en vanlig dag. Läsningen för nöjes skull har ökat. På 15 år handlar det om 13 procentenheter. Skillnaderna mellan män och kvinnor är markant. 41 procent av kvinnorna läser böcker varje dag, av männen är det bara 27 %. Dessutom är det skillnad om man är hög-eller lågutbildad, 40 % mot 20 %.
Man kan inte låta bli att fundera över hur världen hade sett ut om fler människor hade läst böcker regelbundet.
Pia Eriksson
Lärare Lekstorpsskolan
