Jag må ha syndat i mitt liv! Jag vet att jag är allt ifrån perfekt. Jag vet att jag inte har gått rätt väg. Jag har inte alltid har prioriterat saker och ting. Men nu när jag försöker omstrukturera mitt liv och ändå försöka återfå min tron, och min stolthet. Under enorm press. Så finns det inte mycket kvar och hämta.
Vänner och familj som har försvunnit fast än man har varit nära. Du vet hur jag har haft det. Du vet hur mitt spel har sett ut. Så min fråga till dig nu kära vän. Vad är det du vill? Vad vill du ge mig? Vad vill du mig egentligen? Stötta, ge mig hopp och tro? Visa mig Kärlek, respekt och bara vara den du är, den jag behöver?
Eller är det bara massa tomma ord och löften jag har fått höra? Byggt upp falska förhoppningar för att jag ska störta när jag snart är på topp.
Jag har alltid varit lojal och trogen mot dig på alla sätt…
Du har bett om min tid, du har fått min tid. Fast än jag inte riktigt har haft någon tid över till mig själv. Du har bett om mitt engagemang du har fått mitt engagemang. Fast än jag inte alltid orkat. Du har bett mig ge dig mitt ord, och jag har hållit mina löften. Och svikit någon annan. Du har bett mig om kärlek och jag gav dig mitt hjärta. Fast än det har varit kallt och grått. Du har bett mig och respekt och jag gav dig ett ansikte. Fast än du inte alltid förtjänat den respekten.
Så nu när jag väl verkligen försöker. Och behöver dig som mest. Så är det något jag inte kan förstå mig på riktigt.
Hur kommer det sig att det sitter en kniv i min rygg när jag vänder mig om?
Hedir Dawoud Istefan
det känns som om du pendlar mellan tron på Gud och tron på människan … Man kan stundtals tappa tron på bägge men ha bara kvar tilltron till dig själv och ditt hjärta så kommer det andra av sig självt. Du är en fin person med mycket hjärta, du kommer finna det du behöver, håll ut!