Vad betyder ett leende? Enligt min erfarenhet kan det göra oerhört stor skillnad när man möter en människa, om den man möter vänder bort blicken eller om den möter din blick och ger dig ett leende. Jag brukar tänka på detta när jag promenerar, cyklar eller springer – att se dem jag möter i ögonen, le och heja. Eftersom jag är en disträ och förvirrad person med dålig syn händer det tyvärr alltför ofta att jag försjunken i mina tankar kan ”se igenom människor”. Det är ett av mina förbättringsområden, så om du möter den versionen av mej: ställ dej i vägen och le, så hjälper du mej att bli bättre på detta…
En morgon när jag klev på bussen (nyvaken men ändå rätt pigg efter min sedvanliga tidsoptimistiska språngmarsch i kylan) och som vanligt sa hej till busschauffören, svarade han: ”Tack, du var den första som hejat idag”. Jag såg in i bussen och konstaterade att den var så gott som full. När jag hittat en plats och slagit mej ner kände jag mej rätt bedrövad – hur har vi blivit så otrevliga mot varandra? Jag minns när jag bodde i USA där alla hejar glatt på varandra, att någon (svensk) kommenterade att amerikanerna var så ytliga med sina ”How are you?” och ”See you around”. Det är klart att djup vänskap är något helt annat och ovärderligt, men jag gav detta svar som jag helt ”osvenskt” tycker är mycket bra: ”hellre ytligt trevlig än genuint sur”. Vad tycker du?
Naturligtvis kan ett leende missbrukas, användas för att dölja dolda intentioner. Det har vi alla sett i filmer. Mina barn är mycket förtjusta i ”Pingvinerna från Madagaskar”. Deras upptåg slutar inte alltid som det är tänkt, men deras standardlösning i alla lägen är ”Smile and wave, boys, just smile and wave”. Att le och vinka har vi lärt oss av kungligheter och andra celebriteter, och visst är det lättare att tycka bra om någon som ser glad ut än den som ser ut som om den just svalt en citron? (Detta gäller inte ens egen avkomma, dem tycker man visst lika mycket om hur sura de än är)
Jag har en eltandborste som mäter hur lång tid jag borstar tänderna. Mycket praktiskt, inte minst eftersom jag skrivit under ett friskvårdsavtal där jag bland annat lovar att borsta tänderna två minuter morgon och kväll. Men det är inte bara för att hålla detta löfte som jag troget borstar dessa två minuter. Jag möts nämligen av ett ”digitalt” leende när jag borstat två minuter (vid två och en halv minut får jag t o m en liten blinkning). Jag är så larvig att jag faktiskt blir glad av denna leende lilla gubbe. Det är klart att det är ännu härligare när min 17 månader gamla dotter fyrar av sitt avväpnande leende. Men varje leende räknas.
Ska vi tävla om vem som kan le mest? Vinsten är ett vänligare samhälle och ett roligare liv!
Gunilla Lindell
Jag är en 37-årig norrländska som länge kände mej rotlös efter att ha bott på så skilda platser som Hudiksvall, Östervåla, San Fransisco, Genève, Gävle och London. Tills jag fick höra det fantastiska uttrycket ”ha rötterna i en kruka” för det stämmer verkligen på mej: Jag är ”lättplanterad” och rotar mej snabbt. I Gråbo har jag bott i snart tre år med min familj som består av maken Fredrik och våra fyra barn i åldrarna 1-11 år och vi stortrivs! Min mest offentliga roll i Gråbo är som ordförande i Stora Lundby Missionsförsamling med 250 medlemmar. Missionskyrkan vill uppfattas som en kyrka för hela livet, där mötet med Jesus förvandlar dej, mej och världen – välkommen att ta del av våra olika samlingar, det finns något för alla åldrar! Jag har också politiska uppdrag i kommunen och regionen för Kristdemokraterna samt finns med i Medskapandegruppen i Gråbo och Röselidsskolans enhetsråd (ja, jag har svårt att säga nej… fast den sista tiden har jag faktiskt sagt nej till flera förfrågningar). Jag tycker om när det händer mycket men har de senaste åren börjat träna mej i – den mycket svåra – konsten att ta det lugnt. Jag tycker om att springa, åka skidor, snowboard, inlines, cykla, rida och är en infoman – familjen blir tokig på mina boktravar och tidningar som är utspridda överallt. Effektivast är dottern som helt enkelt river sönder det som är i vägen, då brukar jag snabbt städa undan…
Mina krönikor kommer att handla om livet i stort och smått, sett från min horisont. Jag ser fram emot era kommentarer!
