Jag har som ni förstår blivit tillfrågad att skriva här på Gråbos sida så jag gör ett försök…
Jag heter Madeleine Olmås, född Johansson. Kom till Gråbo som sju månaders bebis och blev kvar. Började som sjuåring spela piano för Sophie Lökvik och fortsatte hos henne i många år. Tycker fortfarande mycket om att spela lite då och då.
Vid 17 års ålder flyttade jag till Björboholm och förlovade mig med min nuvarande make. Vi har två barn som i sin tur har hund, katt, hästar och diverse smådjur.
Utbildad till barnskötare jobbade jag sen inom kommunen på förskola tills min första dotter kom. Då valde jag att bli ”hemmafru” vilket i dagens samhälle klingar lite illa men det är det bästa jag gjort! Att ägna all energi åt Hem och familj gav mig så mycket och förhoppningsvis även min familj.
Så fort tillfälle ges,vilket är sällan sedan jag blev egen företagare, målar jag och jobbar med lera vilket är helt underbart. Att ha en vit duk eller en lerklump framför sig och få skapa något från det är en fantastisk upplevelse.
Men som florist får jag också ut mycket kreativitet så jag känner verkligen att jag valt rätt yrke nu när barnen är stora. Ett stort plus i mitt yrkesval är också mötet med alla underbara kunder, mycket skratt men även tårar har vi delat under de fyra år jag ägt butiken.
Nu är våren påväg, sakta men säkert… men tro det eller ej men alla längtar inte efter den, jag för min del längtar efter hösten, men det är en historia för sig.
Vad jag nu vill ha sagt är att vi stora som små har så otroligt mycket krav, man ska vara snygg, begåvad och utbildad. Man ska träna, meditera och omfamna livet genom att fånga dagen. Men det är inte alltid så lätt med allt våra medier matar oss med dagligen, då kan det vara svårt att se det lilla ljuset som vissa dagar gömt sig väl i mörka nyheter. Ibland måste man faktiskt få känna sig missförstådd och irriterad utan att få dåligt samvete för att man inte varje sekund omfamnar livet… Eftersom jag har en förkärlek till ordspråk och tänkvärdheter kommer ett här som jag lutar mig mot ibland när jag känner att livet är föränderligt och att vissa dagar orkar man inte söka det positiva och meningen med livet utan bara luta sig mot att idag ska jag bara vara…
För ”Du måste inte fånga dagen varje dag”
Om man kan känna sig trygg i detta brukar det faktiskt ge ett lugn som i sin tur ger ett ljus som i sin tur ger lycka och kraft till att fånga dagen en annan dag.
mvh Madeleine
