Kära nya och gamla Gråbobor och tillfälliga besökare! Glad valborgsmässoafton!
Detta är andra gången jag har fått äran att vårtala här vid elden, förra gången var när jag var ny pastor här i Gråbo, för tio år sedan. Jag är fortfarande pastor och arbetar halvtid i Centrumkyrkan på torget i Gråbo.
Men när man ringde från Missionskyrkan och frågade om jag ville vårtala här i år, var det för att jag numera på min andra halvtid, sedan i februari i år, gått in i tjänsten som processledare i Medskapandegruppen i Gråbo.
När jag fick frågan – så svarade jag först med att undra ”vem frågar ni om att vårtala? Är det pastorn i Centrumkyrkan eller processledaren i Medskapandegruppen?”
I början har jag flera gånger fått ställa mig frågan, ”vem är jag nu?”. Mina olika roller är både lika och olika, det har i början förvirrat mig. Men när jag svarade ”Vem frågar ni?” om mig själv så har det satt igång tankar hos mig om hur vi möter varandra.
För att ha olika roller eller olika hattar, kan leda till att man spelar ett spel för varandra. Att jag ställer en roll mellan dig och mig – kan göra att vi inte möts.
Jag tror inte att detta bara gäller mig, utan att vi alla ofta klistrar på oss masker, spelar roller och låtsas när vi möts. Ibland väljer vi det själva och ibland är det andra som klistrar på oss roller och masker.
Jag menar inte att det är fel i sig att ha en roll, genom våra yrken, sysselsättningar och familjer har vi olika uppgifter som är viktiga och gör roller naturliga.
Men det finns en risk att roller skapar distans och kyla mellan oss. Att vi ser på det ytliga och att din roll gör att jag får förutfattade meningar om dig.
När vi inte möts på riktigt så finns risken att jag antar att eftersom du är ”en sån där”, så vet jag allt om dig. När jag inte tar mig tid att lära känna dig så förlorar jag något värdefullt.
I Medskapandegruppen så möts vi från olika områden, det är föreningsfolk, företagare, idrottare, politiker, pensionärer, kyrkor, tjänstemän, ungdomar och andra för att göra Gråbo till en bra plats att växa på. Vi samlar folk från 14 av Gråbos föreningar och hoppas bli ännu fler.
Det som vi sagt från början och som vi försöker påminna varandra om är att vi möts för att bygga på varandras styrkor. Vi skall inte stöpas i samma form – utan ta vara på olikheterna.
Företagare skall vara företagare, föreningarna skall vara föreningar, tjänstemännen skall vara tjänstemän, kyrkorna skall vara kyrkor och politikerna skall vara politiker.
Och så skall vi ta vara på de olika värden och styrkor som vi bär på – och det blir ofta väldigt spännande.
Jag tänker att detta att mötas som de vi är, och ta vara på varandras olikheter, är väldigt värdefullt i många situationer och kan hjälpa oss i Gråbo att bli en plats att växa på, som vår slogan lyder.
Men det kräver att vi släpper på vår prestige, att vi låter maskerna som skiljer oss åt falla och att vi möts.
Nu i vårtid så finns det en växtkraft i naturen som är enorm, man tror nästan att allt är helt dött men när det blir varmare så tittar plötsligt, krokusar, snödroppar och tussilago fram.
På samma sätt fungerar vi människor, när vår miljö är kall och hård så gömmer vi oss för varandra för att inte såras, men om vi får uppleva en vårtid, en varmare växtmiljö, att bli sedd, få förtroende, ta ansvar och få använda sin kreativitet, så kan vi få se växtkraften i människor omkring oss.
Då blommar det som varit fruset upp och vi får se hela skapelsens rikedom. I varje människa ligger oerhörda gåvor och en fantastiskt potential som behöver få komma till sin rätt. Då blir Gråbo och Sverige en plats att växa på.
I mötet med människor, den sista tiden, som fått fly från sina hem, som drabbats av krig och helt meningslöst förlorar nära och kära. Så har min tacksamhet att få bo i fred och frihet växt mer och mer.
Det pågår krig och konflikter på många platser runtomkring i vår värld.
Jag skulle vilja uppmana oss alla att inte ta på oss skyddsmasker när vi hör om dessa eller andra platser där människor lider. Det är så lätt att distansera sig från det vi hör på nyheterna.
Här ikväll samlar vi in pengar till ett hälsoprojekt i Demokratiska Republiken Kongo, det är en möjlighet för oss att sprida värme i ett land som under lång tid plågats av krig och konflikt.
Det finns ett skört men spirande fredsarbete i DR Kongo, och imorgon söndag startar en kampanj runtomkring i Sverige för att stödja detta.
Den heter ”En miljon steg för fred” och är en virtuell Fredsmarch – där vi hjälps åt att stötta de goda krafter som vill verka för fred och försoning i Kongo. Stöd gärna insamlingen och var med att ta steg för försoning i Kongo.
Vi är alla människor, både vi som samlats runt elden här ikväll och de som är längre bort. Vi har olika bakgrund och erfarenheter – men vi har alla samma oerhörda värde och potential.
Om vi här vågar släppa våra masker och det som distanserar oss människor från varandra – så får vi närmare relationer, ett varmare samhälle där du, jag och andra växer och får blomma ut.
Det är vår! Det växer och spirar, något nytt är på gång omkring oss. Låt den vårdtiden också ske i våra hjärtan.
Leve våren!
Hurra, Hurra, Hurra, Hurra
Mikael Tilly
Processledare
Medskapandegruppen i Gråbo
