"Löpning och pedagogik" av Annelie Wengström

Fick förfrågan om att skriva här utifrån mitt arbete, som lärare, och mitt nyfunna intresse för löpning. Jag älskar mitt jobb och skulle kunna skriva hur mycket som helst om BFL, Dylan William, frihet under ansvar och vad som menas med välutvecklade resonemang. Mitt nyfunna intresse skulle jag också kunna penetrera genom att skriva om uppnått tempo/minut, neutralt löpsteg och vikten av backintervaller. Då slår mig insikten att målgruppen för min text nog inte är insnöade lärare eller nördiga löpare, så vad ska jag då skriva om?

En presentation är väl alltid på sin plats i alla fall. Jag är relativt nyinflyttad. Min familj och jag köpte hus i Gråbo för två och ett halvt år sedan och vi trivs fantastiskt bra. Familjen består av tre barn mellan 3 och 13 år, min bättre hälft och så jag Annelie. Vem är Annelie då? Om jag visste det så hade väl resan varit klar, men en ambitiös lärare sedan 18 år tillbaka utbildad i svenska, engelska, matematik, samhällsorientering och montessoripedagogik det är jag. Mitt stora intresse sedan jag blev lärare har också varit att förkovra mig inom yrket. Att vara lärare är det roligaste, mest utmanande, frustrerande och varierande yrke jag kan tänka mig.

Så till löpningen. Bara det att det kallas löpning nu för tiden och inte joggning som man kallat det tidigare. Löpning låter mycket finare, eller hur? Nästan som om man tävlar på elitnivå. Tidigare har jag joggat sporadiskt, är lite av en periodare när det kommer till träning, får jag erkänna. I höstas, mitt i gråa, fuktiga november så följde jag med två hängivna löparkompisar på en tur. På ren vilja så sprang jag faktiskt 6 kilometer, utan att stanna, och kände mig så nöjd.

Blev inspirerad och tänkte ge mig ut igen några dagar senare, men min hals ville annorlunda. Halsont och förkylning satte stopp för vidare löpning under två veckor. När halsen gav klartecken stack jag ut på egen hand och sprang 5-6 kilometer, härligt. Skönt att springa själv, men sällskap ibland är kul, så jag började leta efter löpargrupper. Det fanns INGEN i Gråbo. Lerums friidrott hade dock en löparskola i Stenkullen. Jag hängde på en torsdag. Det skulle finnas möjlighet att springa intervaller i en lugn eller en tuff grupp.

Toppen, tänkte jag. Just den dagen blev det ingen lugn grupp. Jösses, var snabba alla var. Vi sprang runt friidrottsbanan, mååånga varv, de andra varvade mig. Jag var väldigt sist, men jag sprang hela tiden och kände mig otroligt nöjd efteråt. Det finns en lugnare grupp på tisdagar om du vill testa den, sa ledaren, när jag skulle gå.

Jag anmälde mig till Sylvesterloppet och sprang det på en för mig mycket bra tid. Ännu mer peppad. Nu har vi skapat en löpargrupp i Gråbo. Lördagen 7 februari är det ”Löpningens dag” – kanske inte helt och hållet en officiell helgdag, men ett härligt påhitt av en löpare i facebookgruppen ”Lonesomerunners”. Härmed utmanar jag alla Gråbobor på en trevlig löptur på Löpningens dag, 9.30 på torget. Hoppas vi träffas!!

Vid tangenterna

Annelie Wengström
Annelie Wengström

Foto: Iwan Beijes

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here