Visst är det tråkigt att våra dialekter försvinner. När jag var barn så talade många av de äldre dialekt, medan de gråbobor som arbetade inne i Göteborg mer och mer talade rikssvenska med göteborgsk accent.
I mitt hem var dialekten levande, det var så även jag talade! Gråbomålet är mitt hemspråk. Gråbomålet är naturligtvis en variant av västgötskan.
” De va döm ola å uttrökka ja nökka!”( Det var de orden och uttrycken jag använde , nyttjade.)
Som jag nämnde i min förra artikel så är många av de ord som vi i dag säjer den om antingen han eller hon i gråbomålet, något som går långt tillbaka. I fornnordiskan fanns endast han och hon och det, den kom betydligt senare. Och på senare tid har vi fått ”hen”!
Och nu till gråbomålet och exemplen! Jag tänker ta fram en del ”gamla ol å uttrökk”!
Intressant är att gråbomålet är så rikt på nyanser.
Jag vill till exempel tala om att jag är orolig för något. Då kan jag välja på följande ord,”syten, bekymmrater , antererater, errig , angsen, åpprörder” som alla uttrycker olika grader av oro.
För dem av oss som är uppfödda med gråbomålet så är det ett språk som vi lätt faller tillbaka i när vi vill uttrycka känslor. Det är bl.a. därför som det är så viktigt med hemspråksundervisning i skolan för alla dem som har ett annat språk, att de får hjälp att bevara sitt ”känslospråk”.
Marianne Josephsson
En liten ordlista
ANTURA SÄK = att göra sig till, att bära sig åt.
Ho antura säk så bedrövlit, va så tejorder (tillgjord).
I Gråbomålet är –er en vanlig ändelse som läggs till på adjektiven.
”Tejorder, schuker, blyger, trötter” etc. i stället för tillgjord, sjuk, blyg, trött.
BINNA = sticka
Jag minns att min mormor alltid hade ”e binnestrompa” (stickad strumpa) på gång som hon bann (stickade) på.
DY STELL = helt stilla
Tösa satt dy stell i söffa. (Tösen satt helt stilla i soffan.)
EXTER = dumma påhitt, dumheter.
” Ongen hade så mö exter för säk!” (Ungen hittade på så många dumheter.)
FLÖTTE = fästing,
I norskan heter fästing flått.
Jag minns att min mamma använde detta ordet. Andra norska ord i gråbomålet är puta (kudde) , på norska pute, lomme(ficka), morell(fågelbär).
HÖGA = komma ihåg.
När min mormor berättade så sa hon ibland att ”de högar ja inte”.
De värsta för oss gamla är väl att” nu högar ja inte ens va de e ja glömmt”!
HÄPA = ha bråttom med något.
Man kunde t.ex. undra varför det var ”e södda( sådan) häpa” att få något gjort, varför det var så bråttom.
ILLVRÖLA = skrika mycket högt
Jag minns att en ”å mina onga schlängde säk på gölvet på NK å illvröla. Han illskrek”. Kanske blev han då illrö i syna? (Mycket röd i ansiktet!)
JÖNOMA = väldigt ……
Det berättas att västgöten och biskopen Sven Danell en gång ursäktade sin fru som var försenad till en måltid med ”att ho va så jönoma trötter”!
KÄNNINGA = bekanta, sådana man känner.
”Dä va inga känninga på mötet! Ja kännte mäk så ensammen!”
LANGEN = redan
”De hade langen bynnt i tjörka( börjat i kyrkan) när ja kåmm.”
MÖRDER = moln.
Det finns olika slags moln, åskemörder, snömörder å regnmörder.
NÖKKA = använda, nyttja.
”En kunne inte se att löatröja(ylletröjan) va nökkater”.
Lägg märke till att -ad blir –ater.
Ex. brukad blir brukater, stickad blir stickater.
OMMEN = ugnen
” Ah,ta ut kaka ur ommen!”
När man bad om något började man ofta med ett ah Det gjorde min mormor och också mina mostrar.
PUTTLA = småkoka
Här får man förklaringen varför det heter puttlehöler.
Många av oss äldre känner väl till puttlehölera vid badet vid Mjörns strand, där vattnet ”puttlar”upp.
RÄVESA = rävhona
Och harhonan kallades haresa . När man en vinterkväll hörde ett klagande ljud så sa man att det var haresan som skrek!
SPETER = strumpstickor
Den som bann måste ha speter. Det man bann på (stickade på) kallades binning,(stickning). ” Ah, ge mäk binninga!”
TERESS = färdig att.
Man kunde säja att någon var ”teress å gå, då regnet bönte å flömma”.( Färdig att gå då det började hällregna.)
UTANTE = utantill
I småskolan ”lärte vi öss salmera utante”.
VANNA = bry sig.
” Könstit mänsche! Vanna inte nöt va ho tok säk te)!
(Konstig människa! Hon brydde sig inte något om vad hon gjorde.) Lägg märket till att man säjer ”ett mänsche”!
Att ” inte vanna nöt ” var ett mycket negativt uttryck!
YSCHIANADÅNA = ett förstärkande uttryck om något otrevligt. Man sa kanske”Yschianadåna va kallt de e. Ja fryser så ja bravar”! (Bravar =darrar.)
Lägg märke till att sch-ljudet uttalas mycket grovt i Gråbomålet.
ÅMMA = bredvid
”Kåmm å sätt däk åmma mäk!” kan man bli uppmanad .
ÄKKER = höäng.
När jag var liten fick jag ibland gå ned med en kaffekorg på”äkkera”.
Vi skilde noga på ”akker” och ”äkker”. Det hette ”säakker” och ”höäkker”.(Sädåker och höäng).
ÖA = göra slut på, föröda .
Den förlorade sonen i bibeln ”öa bört sett arv”.Man kunde säja om en slösaktig person att ”han öa bört allt, ja han flösa (slösade)”.
