Man skulle kunna jämföra konsten att undervisa, med konsten att hålla en mängd olika bollar i luften, samtidigt.
Säg att du har, i runda slängar, 25 elever. Det kan vara färre, men i dagens skola är det inte ovanligt med 25 eller fler. Du ska inte inbilla dig att alla är 25 tennis-bollar, som älskar att hoppa rakt upp mot stjärnorna.
Nej, nej, det kan vara en fotboll som nöjer sig med hoppa in i mål, en basket-boll som envetet strävar efter att pricka en speciell korg med begränsat utrymme, fem studsbollar som sticker åt många olika håll, utom just mot stjärnorna.
Två golf-bollar som minsann inte tänker studsa alls. De tycker det är väldigt behagligt att ligga där i det gröna gräset och kanske med hjälp av puttern förflyttas ned i hålet, med jämna mellanrum. En bandy-boll som tyst rullar iväg, bort från gruppen.
Under de senaste ca tio åren, har pedagogiken gått ut på följande:
– Ja men visst! Ta ni den väg som ni själva finner bäst. Jag stannar här och väntar och hjälper er, om ni vill.
Under de senaste ca fem åren har pressen ökat lite:
– Ni måste redovisa hur och vad ni kom fram, för jag måste bedöma ert resultat.
Under tiden detta pågått är det mången lärare, i vårt avlånga land, som legat sömnlös pga studsbollar som studsar åt fel håll, tennis-bollar vars spelare kräver större utmaningar och på grund av förlupna bandy-bollar.
För 100 år sedan var det annat ljud i skällan:
– Ni ska hoppa i den här riktningen, allihop, och den som inte kommit till grantopparna innan perioden är slut, hamnar i utvisningsbåset!
I eftersvallningarna av de svenska bottenresultaten i PISA-undersökningen gäller det att vi bestämmer oss. Hur ska vi få upp alla bollarna i luften samtidigt? Hur får vi bollarna att vilja sikta mot stjärnorna? Hur får vi bollarna att kämpa för att nå stjärnorna?
Idag är en av våra största utmaningar i skolan, men även i hemmen, att träna upp barnens uthållighet och tålamod, att inte ge upp med en gång. Barnen behöver öva och öva och öva tills färdigheterna sitter. (Och hur är det med vår egen uthållighet och vårt eget tålamod?)
Hur ska vi få våra barn motiverade att satsa på skolan och lärandet? Med morot eller piska?
Dela med dig av dina tankar kring lärande och motivation, morötter eller piskor här nedanför i kommentarsfälten!
Pia Eriksson
Lärare Lekstorpsskolan
Tack själv! Värdefullt med vuxna som kan hjälpa och stötta på fritiden. Måste vara spännande att få ta del av deras tankar om framtiden!