Mikael TillyI torsdags var det Kristi himmelsfärdsdag eller kristi flygare som den dagen ibland kallas i folkmun. Men för några år sedan så fick den ett nytt namn av ett av våra barn – ”den första uppstrålningen”. Det var efter att han hade följt Bolibompa-serien ”Vintergatan 5a” på tv, som detta namnet formulerades.

Som i många vanliga science-fiction filmer som ex. Star Trek så kunde man i Vintergatan 5a ”stråla upp sig” från planeter. Och när det blev Kristi himmelsfärdsdagen så var det naturligt för vår son att förknippa uppstrålningen i barnprogrammet med berättelsen om hur Jesus togs upp till himlen, hem till sin pappa, till Gud.

När vi läser berättelserna om Jesus i Bibeln så är det ofta lätt att se händelserna framför sig, vi kan skapa oss en bild hur han gick runt på vägarna i Galileen och på gatorna i Jerusalem. Hur han stod på de svagas sida, hur han gjorde de sjuka friska och gjorde de med makt svarslösa. Visst kan undren vara svåra att förstå hur de gick till, men vi kan känna glädjen när en lam man kan gå och när en mor får sin döde son tillbaka.

Ascent300pxMen när Jesus lyfts upp mot himlen så känns det nästan som en science-fiction berättelse. Det är så annorlunda, gravitationen är en sådan grundläggande del av vår förståelse av verkligheten så att vi tappar fotfästet i berättelsen.

När jag läser om Jesus så kan jag både identifiera mig och beröras av honom som medmänniska. Men så skakas man om när man i berättelsen ser tecknen på att han är något mer. Han verkar ha en auktoritet över naturlagar och över själva livet. Han pratar med stormar som lugnar sig, han promenerar på sjön, han talar till en som varit död i flera dagar så att livet kommer tillbaka. För mig blir det här tecken på vem denne Jesus som berättas om i Bibeln är, att han är Gud i mänsklig gestalt.

Innan Jesus skulle lämna sina vänner så försökte han berätta för de vart han var påväg, så att de skulle vara beredda och inte bli rädda, han sa:

Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni. ” Thomas sade:” Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? ” Jesus sade till honom:” Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. (ur det 14:e kapitlet i Johannesevangeliet)

Vid den första och hittills enda uppstrålningen så gick alltså Jesus hem till sin far för att göra plats för oss – göra ett hem för dig och för mig. Detta är inte science-fiction men det är ett hopp att bygga sitt liv på. Jesus som man kan identifiera sig med som människa och som står på din och min sida, han som också har auktoritet över naturlagar och över själva livet – han har gjort i ordning en plats hemma hos sin pappa och dit är vi väntade och välkomna. Det känns tryggt.

Detta var några av mina tankar om den röda dag vi hade i veckan som gick och vad den handlar om.

Gud välsigne dig!
Mikael Tilly
Pastor i Centrumkyrkan

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here