De senaste åren har vi kunnat läsa om rapporter som visar på sämre psykisk och fysisk hälsa och sämre skolresultat. I dagens intensiva skoldebatt är det ändå väldigt få som lyfter fram de goda effekter som regelbunden daglig motion har.
Våra levnadsvanor har förändrats de senaste decennierna och vi har blivit allt mer stillasittande. Överviktighet, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter hos såväl vuxna som barn och försämrad styrka i skelett är några av flera varningssignaler. Det är ett gigantiskt samhällsproblem som kräver kraftfulla, uthålliga och vetenskapligt belagda motinsatser. Inte minst de barn och ungdomar som inte får tillräckligt stöd från hemmet i att bygga upp goda levnadsvanor är beroende av att skolan tar det ansvaret. Skolans uppdrag är ju att vara kompensatorisk.
Det tillsätts utredningar och det görs förändringar i skolsystemet i stort sett dagligen för att råda bot mot hotfulla dåliga resultat i t ex PISA-undersökningen. I skolans värld talar vi dagligen om att arbetsätt och arbetsformer ska vila på ”beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund”.
Bunkefloprojektet i Malmö är ett välfärdprojekt där eleverna från och med första klass i samverkan med en lokal idrottförening gavs möjlighet till en timmas fysisk aktivitet om dagen. Projektet har ända sedan starten för 15 år sedan vilat på vetenskaplig grund. Resultatet som redovisats i en avhandling från Malmö Högskola visade på att andelen behöriga till gymnasiet ökade med hela 8 procent, för pojkarna hela 13 procent! Mer idrott i skolan ger bevisligen bättre betyg. Enda skillnaden mot kontrollgruppen var daglig fysisk aktivitet under hela grundskoletiden. Projektet gav också andra positiva effekter så som bättre trivsel, färre konflikter samt ökad skelettstyrka.
Malmö kommun har undersökt de ekonomiska effekterna av daglig motion för alla kommunens skolbarn. Det pekade på vinster i mångmiljonnivån både för skolan och för sjukvården. Investeringskostnaden anges till 4600 kronor per barn vilket enligt beräkningarna skulle ge en vinst i minskad sjuklighet och ökat produktionsvärde på 38000 kronor per elev enbart de första tio åren efter avslutad grundskola.
Det vore naturligtvis naivt att tro att regelbunden fysisk aktivitet skulle vara den enda lösningen på alla välfärdsproblem. Men den är alltför viktig för att bortse ifrån. Ökad motion har tydliga och positiva effekter det är nog alla överens om. Investeringskostnaderna är låga i förhållande till kommande vinster.
I Gråbo nya skolor får eleverna röra på sig genom att promenera mellan skolorna vid vissa tillfällen. Det är alltså inte enbart negativt. Men det är inte tillräckligt och inte heller så regelbundet att vi kan betrakta det som en utökad fysisk aktivitet i skolan. Hjällsnässkolan och sedermera Röselidsskolan har under åren 2008-2013 i samarbete med Lekstorps IF erhållit medel från ”Idrottslyftet” i syfte att introducera barn och ungdomar till föreningslivet och till ökad fysisk aktivitet. Tyvärr har förutsättningarna för Idrottslyftet förändrats fr o m 2014 och i nuläget är det projektet lagt på is.
Den nya idrottshall som var planerad att byggas intill nuvarande Hjällsnäshallen har skjutits på framtiden vilket är förståeligt ur ett kortare ekonomiskt sätt att tänka men olyckligt inte minst då det har berövat Röselidsskolan på en del av dess profil.
Med tanke på erfarenheterna och de goda effekterna som vetenskapligt påvisats i Bunkefloprojektet och det läge vi idag befinner oss i Gråbo utan Idrottslyftet och utan ny idrottshall är det därför nödvändigt att tänka nytt. Våra elever behöver få möjlighet till utökad fysisk aktivitet det tycker jag är uppenbart. Kanske kan entreprenöriella elever, skolpersonal och föreningslivet i Gråbo tillsammans finna nya hållbara vägar till ett ökat välbefinnande och bättre skolresultat?
Allt är möjligt om vi hjälp åt!
Lennart Nilsson
f.d. idrottslärare
rektor på Röselidsskolan
Om man verkligen vill köra för mer idrott och rörelse så finns det väl hyfsat enkla saker att göra. Lägga till en idrottslektion från 2 i veckan till 3.
Skolan har dagar när alla går ut och rör sig, t.e.x. Skoljoggen och skolstafett. Men flera sådana dagar och ha dem oftare än vad man har nu.
Och vi äldre elever älskar när man har tävlingar i olika sporter mot andra skolor som ljungvik eller bara en klass tävling. Vi har haft 2 styckna sådana detta skolår med Volleyboll mot Ljungviks 9or och sedan en mixad fotbollsturnering 8or och 9or i Röselid. Det är jätteroligt för alla involverade men det är allt för få gånger på 1 skolår det händer. Och det är svårt att anhålla, för lärarna är inte dem som bestämmer om det ska vara sådana turneringar eller inte, utan någon elev måste göra det och det är inte många med inflytandet och orken att starta upp dem och få elever och lärare på sin sida och hjälpa till.
Och när schemat blir packat under en vecka (Kanske många prov eller något sådant) så är det oftast som Idrotten blir bortagen för att öppna upp för något annat. Om man vill förbättra idrotts delen på skolan då måste man prioritera idrotten förre andra mindre viktiga ämnen.t.e.x. Slöjd, musik och arbetspass där folk bara sitter av tiden.
När man valde röselid så ingick det idrottsprofil…Men just nu verkar det som en vanlig skola, med vanliga idrottslektioner. Men jag är hyfsat säkert att det utvecklas i framtiden och blir bra.