MarianneJ-200pxDen här gången har jag skrivit en text på gammal Gråbodialekt. För säkerhets skull har jag infogat förklaringar inom parentes. Jag var mycket tillsammans med min mormor som barn. Hon var född 1870 och hon lärde mej alla dessa gamla ol å uttröck.

En språkövning i gammal västgötska i Gråbotappning! Langen betyder redan. Lägg också märke till att många adjektiv förlängs med –er före ett substantiv, ex. e sjuker ko.(En sjuk ko). Vissa adjektiv förlängs med –ter. Ex. Ho ble trakterater. (Hon blev trakterad).

De e könstit hur fort tia (tiden) går. De e inte länge sen de blömte (blommade) i mina lann, å nu e allt fröset å de e schäner(stjärnor) i alla fönstera. Ja minns när döm börjte mä schäner i advent. De var på förtitalet när kriget å mörklägginga va över. Ja töckte döm va så orimmlit granna så ja tjöta på mamma tess (till dess) ho köppte e te öss(oss).

Nu har ja e södra (sådan) schäna i mi veranda. Den tänner ja när de har möttnat (mörknat).
Vi firte (firade) lucia i skolen när ja va liten. Alla onga feck lämna 50 öre å så köpte fröken Agda en rektit storer lussekatt, som ho skärde åpp i beta te (till) öss. Vi feck ha tända ljus i bänka å så schongde (sjöng) vi julsånger. Ja minns inte att vi hade nöka(någon) lucia, män de hade döm i mischonshust (missionshuset). Dä va ja täna (tärna) nöka gånger.

De va rolit mä lucia för då va de snat jul. Om döm bara inte schlaktat grisen! Den stackan skrek så förfärlig när döm åhänden (avlivade)! Dä va en kar söm geck runt i gåra å slakta. Ja minns att jag gömde mäk i kammen å la puta (kudden) över hövvet (huvudet) så ja inte skulle höra eländet. Den arme grisen lå sen på en bänk å döm to vara på blon (blodet) så döm kunne göra palt. Ja, allt sulle tas vara på. Ja minns hur tarma lokta (luktade) när döm jorde rent döm, för tarma sulle användas te julkörven. Ja, dän dan va hemsker! . När ja va liten så velle ja inte äta nöt (något) å grisen. Ja hade gått mä maten ten (till den) så många gånger, sett hur han växte å stukket ten nöka gobita. De va uschelt att döm dö-an (dödade honom).

På den tia så jorde en de mästa hemma. Å vi va många på gårn, så möt sulle i årning te jula.
Kara hade de lognare då, för tröskinga å säa va över å akkra (åkrarna) lå svatta (svarta). Arbet i skogen ble först å ätter jul. Män kvennera hade möt å jöra. Ven (veden) sulle hoggas å hämtas, vattnet sulle in. Vattspann skulle va fuller å cystän ve spisen mä. Iblann va de södda (sådan) hemsker tjurd (kyla) å då va de fröset på rutera te fönstra. Ja högar (kommer ihåg) att lutfesken sulle i blöt på Anna-dagen. Å all bakinga, de ble ju lite äxtra te jula. , den jorde vi sista daera före jul. De va mamma söm bakte. Ho jorde kakebrö, stora vita brökaker söm ho svepte in i stora tygskynken, å limper mä sirap å påmmerans. Pommeransskala feck ja jöra i årning. Föst kokte ja skala å sen skrapte ja döm.å hacka i småbeta. Ja töckte åm döm limpera.

Småbröna bakte mi moster Elsa. Ho jekk bört å sydde på ställa (i husen), män före jul va de tvonget att ho hjälpte te hemma. Ja minns när ho bakte peppekakera, då feck ja jälpa te å nöcka (använda) döm gamle kakmåtta. Ja töckte bäst om å jöra gubba å gummer!
Mårmår va gammel, män ho skötte dän vanlia matlagninga. Å så satte ho kätteln (kitteln) på spisen när nöjen (någon) velle ha kaffe. Ho va syten (orolig) att de inte sulle bli rektit för ho så (såg) inte så grannt (noga).

De jeck fort te jul. Dan innan afta (julaftonen) feck ja gå ut i skogen å hämta lummer. Lummern va vanli när ja va onge å den sulle ganera (garnera) lamper å tavler. Dä ble inga jul utan lummer, så hade de snögat (snöat) så feck ja gräva frammen!(fram den). Så(såg) en snömörder (snömoln) på himlen, så vesste en att de sulle börja å snöga (snöa).

Grana hämta min morbror på julafta. Vi hade e stor gran i salen. Den va prydder mä kuler å levande ljus. Ljusa tände vi bara e lita stunn å så sto vi och titta. Vi va inte möt i salen. Bara när de va främmat å så när de va afta. I salen hade vi en kakelomm (kakelugn). Den ella vi i när vi sulle va där. I salen sto de en stor buffé I den va de fina postelinet å så kakburka.

I mett hem så åt vi risgrynsgröt va (varje) lörda, alldeles som döm jorde i de främmata Nörjet (det främmande Norge). Gröt åt vi också på julafta, män då feck vi skinksmörgås å goer, skarper (lagrad) ost teat (till det). På julafta feck vi åckså Ebedreck,svagdreck som jordes särskelt goer te jul.

Om de kom nöken på julafta så måste en bju på nöt (något). Om gästen inte ble trakterater så kunne han bära ut jula. En sa inte du te fölk utan I (har I hört). Fågla feck en kärve som va sparater sen vi to å säa (tog av säden). Ja, vann (var och en) på gårn feck sett.

På julkvällen så velle mårmår att vi sulle schonga. Allti samma bete. ”Hell dig julafton härliga klara…” Vi schongde alla mä.

Sen feck vi julklappera, å de va nästan bara böcker. Inga schettböcker utan rektia böcker. Mårmår, som allra lämte (lämnade) gårn, ho köpte sina julklappsböcker å predikanten som kåm å to opp beställninger.

Och sen va dan slut, för vi sulle opp tidit. Mamma måste mjölka å ge kräka före julotta. Julotta va roligt. Varmt å mö (mycket) fölk i sina bästa klär. Ja minns att ja brukade räkna ljusa i granera där framme i mischonshust för å hölla mäk (mej) vaken.

På juldan feck en inte gå bört å ingen kom. Mårmår sa att om en gekk te nöt (något) ställe så skulle döm hälla välling på en, så de vågte en ju inte. Men vi hade ju döm nye böckera å läsa.
På annandan va de barnfest i mischonshust å då fekk vi onga en pöse å e tinning. I pösen va de lite gött, ett äpple å så e storer pepparkaka mä den grannaste glasyr i grönt, vitt å råsa. Ja minns att ja vatt år feck e ny klänning te dendäringe festen. Vi onga sto framme å sjongde på estraden, alldeles söm döm rektie sångara. Ja höppades att fölk så mina nya klär.

Vi hade allri kalas på jul, män vi kunne bli bjudda te( bjudna till) släktinga. Mårmår hade allti kalas i november då ho föllde (fyllde år). Då feck ho allti krysantemer, stora söm barnhövve.
Så kåmm nyår å trettene, å döm aftera firades på samma sätt. På nyårsafta va de vaka i mischonshust. Sångara sjöng, män döm va inte lika många söm vannlit. Ett år schlumpa de säk (sig) att de bara va fruntimmer söm schongde. När dom ätter tölv to åpp: ”Skall brudgummen komma i år” ble de änna gaet (galet)! De ble svårt att va allvarlier.

När häljera va över så vesste jag att snart sulle skolen börja. Män först skulle riksdan öppnas å Sven Jerring berätta om döm konglie damernas intåg på läktan. Sven Jerring sa att döm nigade. Tänka säk!

När skolen börja så började en snat å längta etter vårn. Vi schongde ”Sov du lilla videung….” män vi höppades alla att döm söte videkissa snart skulle vakna. Träna i fönstra börjte å blömma! Snat kåm dän dan då de va tiilit(då snön började smälta).! Då behövde ja inte ha den store bunnschalen (stickad sjal) på mäk längre. Jula va glömder å vi sträkkte öss mot vårn å värmen.

Nu e ja gammel, men ja e fortfarande lika gla för schänera i fönstra. Å alldeles som mi mårmår så vell ja schonga di gamle julsångera när de e afta.

Marianne Josephsson

 

3 KOMMENTARER

Lämna ett svar till Marianne Josephsson Avbryt svar

Please enter your comment!
Please enter your name here